En kärleksförklaring ifrån ett främmande land och en frånvarande man.
Jag kommer dessvärre inte att närvara imorgon. Varken på GP eller bortastå, jag skäms och är otroligt ledsen för att jag missar matchernas match. Jag önskade att jag kunde stå med er och sjunga min hals hes. Att fira en seger tillsammans med dem man tycker om kan vara det vackraste som finns. Den nervositet man känner innan och under ett derby är hemsk men väldigt fin. Jag har aldrig någonsin varit så glad som när vi vann förra höstderbyt. Jag kommer ihåg det som igår. Jag vände mig om och kollade på folket som stod runt mig. Ögon som tindrande, glädjetårarna som väntade på att få komma ut i den råa höstkylan. Allt var perfekt. Det var som att vara i en dröm. Jag är väldigt stolt över att vara GAIS. Jag kan och vill inte tänka tanken på att vara något annat eller att ha andra människor runt mig. Jag vet att ni som går på derbyt imorgon kommer, hur resultatet än blir, vara stolta över att vara GAIS. Det är Ni som är GAIS. Jag hade såklart hoppats på ett annat tabelläge men det är passé. Oavsett resultatet imorgon eller resultatet mot Norrköping så vet jag att Ni finns kvar. Den här klubben hade ALDRIG varit någonting utan dig och mig. Det är vi, du och jag som gör den här klubben. Jag vet att det har pratats mycket om styrelsen den sista tiden. Skit i dem imorgon. Det ni skall bry er om imorgon är att masa er till GP. Jag hade varit där om jag hade haft möjligheten.
Som ni säkert märker är det en massa svammel. Svammel som är skrivet i en bil på en mobiltelefon. Ge mig något att må bra över. Det är ni som kan få mig att må bra.
Jag älskar er