Fan vad jag älskar slitiga 1-0 segrar ändå. Helst med bara ett skott på mål. Då mår man.
GAIS rullade ut i solen på det gröna och till synes välmående gräset på Ullevi med en hel del intressanta små förändringar på släpkärran. Den så hett efterlängtade Boris Lumbana gjorde startpremiär och skiftade i praktiken tillbaka uppställningen till ett 4-2-3-1, där han och Ladan turades om att kliva ner och ge understöd när bollen skulle jobbas upp från backlinjen, även om Boris oftare följde med upp när laget hade bollen runt motståndarnas straffområde (var det ett skott på mål jag såg??). Samtidigt lämnade vi allt duttande som tidigare ställt till det för oss hemma i garaget och såg nu till att bollen gick snabbare och rakare upp för planen. Första målchansen kom som bekant redan efter några sekunder när Grozdanic drog iväg den och Kargbo nästan lyckas rulla in den.
Framför allt våra kantspringare fick mycket ansvar i att leta fram farligheterna när VSK ställde upp med sin sedvanliga trebackslinje och sitt tremannamittfält som gjorde det trångt och mysigt i mitten av spelfältet. Det ledde i sin tur till att våra centrala offensiva atleter i form av Maric och Egnell inte kunde uträtta så mycket i första halvlek, även om Adnan fick lägga den i utsidan av gaveln i slutet. Avslutningsvis ville inte Ladan vara sämre än Lumbana och drog även han iväg ett skott på mål efter en hörna. Galet. Men sammanfattningsvis kom ändå VSK till fler och bättre lägen än vad vi gjorde, även om spelet i övrigt var jämt.
Är det något vi gaisare vet så är det att om laget får spela en gubbe mer så betyder det inte att vi börjar dominera på något sätt. Snarare tvärtom. Det blir oftast sidledsfest utanför och runtomkring motståndarnas straffområde i halvjäsigt tempo samtidigt som motståndarna skapar de hetaste chanserna på kontringar. Så även denna gången. VSK kommer till ett och ett halvt friläge, vilket inte ska få hända.
Framåt var det ingen som riktigt ville fylla på i straffområdet och när Adnan ofta föll ner och i praktiken var offensiv mittfältare under långa perioder hade vi stundtals ingen som gjorde det jobbigt för motståndarnas trebackslinje, utan de kunde lugnt jogga framåt tillbaka när bollen långsamt rullades runt. Målet kommer faktiskt till efter att vi får ställa om på VSK och även om vi har lite tur med bollbanan så är ju Lindbergs klackassist helt magisk. Det är egentligen när Andersén och Andersson kommer in som det börjar hända saker igen. Anderséns världsmästarbrytning kan jag ser hur många gånger som helst och Anderssons avslut direkt efter smiter strax utanför stolpen.
4 kvarnar – Michael Kargbo
Involverad i nästan allt som händer offensivt och hans förmåga och självklarhet att storma motståndarna har varit saknad i GAIS under många år.
3 kvarnar – Aiham Ousou
Stadig och resolut i kampen mot Prodell och co. När ansvaret för uppspelen i större utsträckning hamnar på kollegorna runtomkring kan Ousou fokusera mer på det han är bra på. Att vara en tuff jävel. Och är det inte Ousous röv som räddar oss när Tronêt lättar bollen över Karlsson?
2 kvarnar – Emin Grozdanic
Inga misstag vad jag kunde se och med en nolla intakt får självklart näste mittback även han ett par pinnar med sig hem.
1 kvarn – Julius Lindberg
Den assisten skojar du inte bort. Kunde få en till för passningen till Wängberg som nästan smiter in mellan benen på Fagerström.