Ingen spelare är större än föreningen.
Men du kom bra jävla nära, Fredrik Lundgren.
Ja, det brukar ju heta så. Att ingen spelare är större än klubben eller, i vårt fall, föreningen. Men om det är någon spelare som tangerar den gränsen, så är det vår lagkapten Fredrik Lundgren.
Det var någon annan som skrev det, men det var så jävla fint så jag snor det gärna: jag kommer inte att minnas Fredrik Lundgren för derbysegrar, uppflyttningar, vinster eller annat. Jag kommer att minnas honom som den som alltid var med när det regnade. När leran var mer framträdande än gräset. När det var GAIS så som GAIS brukar och skall.
Om man skall ha en lagkapten för ett fotbollslag, så tycker jag att den människan skall vara som Fredrik. Jag är så otroligt stolt att vi har fått ha honom på planen, i föreningen, som frontfigur för oss. Han satte ord på det vi känner och det vi gör. Han har fattat grejjen.
Ut med bröstet, rak i ryggen, blicken fast och rakt fram. Ju mer bandagerat huvud, desto bättre Lundgren. Regnet kom med dig, och det gick med dig också. Hur skulle det annars vara? Klart att vi ligger sist när du avslutar din karriär. Klart att det regnar. Klart att vi är 1500 på läktaren. Klart att du drar en baksida (eller liknande). Klart att vi står kvar och sjunger ditt namn. Klart att vi älskar dig och den du är och har varit.
Du är en sådan galjonsfigur, Fredrik. Jag kommer alltid att bära dig och ditt klassiska fotbollsutseende med mig, så länge jag står och kollar på GAIS. Och det tänker jag göra i alla fall 40 år till. På helt riktigt så klumpar det sig i halsen just nu. En tår eller två letar sig fram i ögonvrån. Du har varit en av oss sedan du tog det luriga steget från Torslanda. Och här står du kvar. Som en av de människor som gör skillnad och betyder något.
Bring ’em on!
/ d-day