It ain’t over ’til it’s over – Stadsparkskvarnar

På stadsparksvallen vet man av tradition att det inte är slut för ens sista sparken är sparkad. I torsdags blev tyvärr GAIS varse detta på grymmast tänkbara sätt. Men det var ändå befriande att se GAIS visa noll respekt för att det var seriens kanske formstarkaste lag vi mötte. I premiären mot dito motstånd kom vi knappt över mittcirkeln på hela matchen. Efter de första 30 minuterna fanns det egentligen bara superlativ att kasta på samtliga spelare i GAIS för hur vi pressade sönder och omintetgjorde J-södras anfallsspel samtidigt som vi satte oss i bra offensiva lägen med bollen. Men sätter vi inte chanserna så är det svårt att vinna fotbollsmatcher…

J-södra möblerade om lite i laget efter att deras mittback tagit det röda i matchen innan och prövade att matcha Wängberg med en stackars junior på deras högerkant. Jag har nog aldrig sett någon bli så totalt omintetgjord som när Wängberg dominerade stackaren genom hela första. Wängberg måste tyckt så synd om honom att han till slut själv bjöd Hamidovic på en ”snettinåtbakåt”-pass som Karlsson fick tippa i stolpen. Efter detta var det dags för Karlsson-show. Motståndarna började sakteliga gnaga sig igenom GAIS press och försvar och i andra var det till slut bara Karlssons olika lemmar som höll oss kvar i matchen, däribland en bra straffräddning. Den andra straffen kan nog kvalificera sig som en av de sämst slagna straffar jag någonsin sett i hela mitt liv. Han lobbar alltså med god marginal bollen över hela målet. Ibland har man sett straffskyttar som tar i så mycket så bollen går rakt upp i stratosfären, men aldrig någon som mer eller mindre går fram och lugnt lyfter bollen en meter över mål.

Sen var det bara kamp och vårt försvarsspel blev tyvärr rätt virrigt mot slutet och felbesluten avlöste varandra. Som vår målvakt själv konstaterade så borde han så klart ha sugit in bollen det sista som hände, lagt sig ner, promenerat runt lite i straffområdet och sedan dönat iväg bollen så högt och långt han bara kunde. Men den instinktiva vinnarskallen tog över när Martinsson sprang iväg och motståndarna fick så den där sista chansen att pressa in bollen mot mål igen och då gick det som det gick. Sen så tycker jag att vi borde kunna försvara bättre mot ett inkast på mittplan. Alla var trötta och lite desorienterade, men bollen ska inte få ta sig fram så enkelt. Det var bara att dunka huvudet i vardagsrumsväggen några gånger och gå och lägga sig.

4 kvarnar – Mathias Karlsson
Motståndarnas vilja att alltid komma in i straffområdet längs med marken passade Karlsson perfekt och han gjorde ett gäng riktigt högklassiga räddningar.

3 kvarnar – Charlie Weberg
Sättet han kliver upp och stoppar en handfull kontringar i första förtjänar extra beröm. Som alltid trygg med bollen.

2 kvarnar – Meinhard Olsen
Tar för sig offensivt och borde haft en assist.

1 kvarn – August Wängberg
Dödade sin kant i första. Oturlig vid straffen.